Grunden för att kunna skriva ut någonting i en 3D-skrivare är en 3D-modell oftast skapad i ett CAD-program (Computer Aided Design). Länge har 3D-modellering (CAD) varit reserverat för ingenjörer och ingenjörsföretag med stora ekonomiska resurser, men det är på väg att ändras. I den här artikeln går vi igenom skillnaden mellan olika typer av CAD-program.

Skärmdump från ett CAD-program.

Olika modelleringsmetoder

Det finns en mängd olika metoder att ta fram en 3D-modell på och de utgår egentligen från vilka krav man ställer på modellen och vad den ska användas till. De vanligaste metoderna är parametrisk, programmetrisk, modellerande eller skulpterande CAD. Var och en av dessa metoder har sina för- och nackdelar. De två förstnämnda, parametrisk och programmetrisk CAD, utgår från siffror och bestämda mått och parametrar för att bygga upp en modell. De är framförallt dessa som används inom ingenjörsyrket och för industriellt bruk.

Exempel på parametriska CAD-program kan vara Catia, SolidWorks, Inventor eller Creo. Dessa är relativt mogna produkter med en mängd funktioner som underlättar för att ta din modell till en produkt, gärna en massproducerad produkt.

Programmetriska CAD-program utgår från formler och villkor för att bygga upp en modell och genererar modellen utifrån en kod, mycket likt programmering. Exempel på ett sådan CAD-program är openSCAD som är ett välkänt verktyg inom egenbyggda 3D-skrivarcommunityt.

Modellerande verktyg utgår snarare utifrån fördefinierade former och geometrier för att sedan ändras och manipuleras för att skapa en modell. Ett typiskt exempel på det är 3D Studio Max, Blender eller Maya. Dessa program används snarare för visualisering och medieproduktion vilket ställer krav på det estetiska och proportioner snarare än exakta mått och toleranser.

Den sista kategorin är skulpterande modellering vilket oftast utgår från någon typ av digital lera där man manipulerar och omformar modellen med olika verktyg inte helt olika verklighetens motsvarigheter. Det innebär att artister och skulptörer kan använda liknande metodik från verkligheten och tillämpa i en digital miljö. Dessa modeller kan nå otrolig detaljrikedom och används oftast för artistiska kreationer, modeller till mediaproduktion, figurer och spelkaraktärer. Exempel på sådanna program är Zbrush, Sculptris och Modo.

Alla dessa program som har nämnts kan även kombinera de olika modelleringsteknikerna där exempelvis parametriska CAD-program, som exempelvis CREO, kan innehålla modellering som utgår från fördefinierade geometrier, eller att 3D Studio Max innehåller parametrisk modellering.

Behöver du svar på någon ytterligare fråga?

Mer information om 3D-skrivare och 3D-utskrifter hittar du i vår blogg. Hittar du inte det du söker där är det bara att kontakta oss.

Tyckte du att den här guiden var bra och vill ha koll  på när fler liknande inlägg görs så gilla vår sida på Facebook eller följ oss på Twitter.